mein Eindruck ist, dass es möglich ist das "har" oder "hade" in Nebensätzen wegzulassen.
Ich bin mir allerdings nicht sicher, ob es 100% grammatikalisch korrekt ist, in hochoffiziellen Schreiben würde ich vermutlich sicherheitshalber immer har/hade anwenden.
In deinem Beispiel würde die Verwendung des Präteritums andeuten, dass beides exakt zum gleichen Zeitpunkt stattfand. Also während du über die Ziellinie läufst ist das Geschrei des Publikums so laut, dass du nicht hörst wie über die Lautsprecher dein Name als Siegername verkündet wird.
Die andere Variante gibt mehr das Gefühl dass das Gewinnen zu einem unbestimmten Zeitpunkt vor dem an dem du es nicht gehört hast stattgefunden hat. (Klingt eigentümlich, ich versuche es ohne die Verneinung)
Du hast gestern gehört, dass du vor einer Woche im Lotto gewonnen hast.
Hallo,
bei Språkrådets frågelåda habe ich mal folgendes gelesen:
fråga: Hur är det med att utelämna hjälpverb ha, t.ex. ”Det är någon jag träffat en gång.” Är det byråkratsvenska?
svar: Det förekommer både i byråkratsvenska och i spontant talspråk att man utelämnar finit form av hjälpverbet ha i perfekt eller pluskvamperfekt. Det intryck konstruktionen gör beror därför i huvudsak på sammanhanget
En undersökning som gjordes för några decennier sedan visade att medan ha utelämnades i drygt 87 % i det skriftliga materialet, så var andelen utelämnanden i talspråksmaterialel bara drygt 8 %. Förhållandet skulle nog bli det samma i dag.
...
...
und als Antwort von derselben Stelle auf eine spezielle Frage kam:
Hjälpverben "har/hade" kan framför allt utelämnas i bisatser. I ditt exempel förekommer utelämningen av hjälpverbet i en "om"-bisats, "om han gjort det". Tidigare var utelämningen av hjälpverbet ett stildrag som var typiskt för formellare texter och man utelämnade inte hjälpverbet i ledigare prosa. Men det har nu blivit så vanligt att utelämna "har/hade" i bisatser att man inte ens längre kan tala om att utelämningen är typisk för en viss stilart. Man kan numera utelämna "ha/hade" i alla stilarter. Jag har här använt verbet "kan", alltså "kan utelämna", vilket givetvis innebär att man absolut inte behöver utelämna hjälpverben, men det är möjligt att göra det om man vill.
